Det enda du behöver för att klara av vad som helst!

Nu vid nya årets början är det många som avger nyårslöften, trots att man tidigare år har glömt bort dem någonstans i början av februari. Är du en av dem? Eller har du granskat dig själv och kommit fram till att det inte är lönt att ens försöka? Kanske är just du en av de få som faktiskt tar sitt löfte på så stort allvar att du lyckats! I så fall är det bara att gratulera. Men även om det inte är så, känn dig inte misslyckad.

Det är möjligt klara av det man planerar att uppnå under året!

Ofta handlar löfena om hälsa: sluta röka, sluta med socker, träna mer, går ner i vikt. Det är också vanligt att lova sig själv att ta hand om sina relationer och mentala hälsa, som att träffa släkten oftare, spendera mer tid med barnen, stressa mindre, meditera mer.

Att man sätter upp löften, eller mål som jag föredrar att kalla det för, är positivt. Det visar att man har en stark vilja att verkligen förändra sitt liv till det bättre.

Resan är målet

Det har vi hört många gånger och det är viktigt att komma ihåg. För det är resan dit vi vill nå som vi kommer ha nytta av i efterhand. Det är det som bidrar till att vi blir den vi blir, att vi fortsätter att ständigt förbättra oss själva.
Så jag har ett förslag på en sådan resa att göra: Resan till självbehärskning.

Självbehärskning är en dygd!

Det är lättare sagt än gjort. Men visst är det logiskt. Det är helt enkelt det löftena egentligen går ut på och det är det som krävs för att kunna uppnå och hålla sina löften.

Men kanske känner du att redan är självbehärskad. Du har varit din partner trogen i allt, kan behärska ditt humör när du blir uppretad på jobbet, du dricker måttligt och har aldrig använt droger. Bra, de är alla bra tecken på självbehärskning!

Men sätt dig in i följande situationer och tänk efter hur du hade reagerat om det var dig det handlade om:

Det är fredag efter jobbet, du är hungrig och stressad. Du springer in i affären efter jobbet för att hitta något till familjen som väntar på sitt fredagsmys. Du går beslutsamt först till grönsaksavdelningen, plockar ner hela färgskalan och tar en sväng till kyldiskarna. Självklart undviker du alla motbjudande helfabrikat och ägnar inte ens hyllorna med pasta, kex och chips en tanke. Äntligen framme vid kassorna, du verkar ha valt den kortaste kön. Och du börjar vänta... Kön bakom dig blir längre. Det är något fel på kortet hos kvinnan som håller på att betala. Du försöker räkna ut om du tjänar på att byta kö eller om det är bättre att stanna kvar. Under tiden du funderar blir köerna bara längre och längre. Ditt hjärta börjar pumpa kännbart. Du känner hur magen kurrar och hjärnan blir allt dimmigare. Dessutom är mensen snart på intågande. Kanske är det därför allt är jobbigare idag; allt går emot dig. Du stödjer dig mot rullbandet. Trött. Lite Yr. "Åh så gott det hade varit med choklad", tänker du och tittar längtansfullt mot chokladbaren. Din hjärna hinner varna dig och berätta om allt skadligt med socker och helfabrikat. Men innan du vet ordet av det så har din hand greppat den och hjärnan övertygat dig om att "du har haft en jobbig dag, du ska snart ha mens och behöver all energi du kan få för att orka genomföra fredagsmyset". Du kollar lite på baksidan som för att tyda ingredienserna, som om du hoppades att det inte skulle finnas socker och skummjölkspulver i den längre. Nu lyckades kvinnan äntligen betala. Snabbt blir det din tur, rullbandet sätter igång och kassörskan tittar menande på dig att det är dags att lägga upp varorna på bandet. Du måste fatta ett beslut. Du håller i chokladen, tittar på kassörskan och tillbaka på paketet i din hand.

Vad gör du?

Eller så händer det här:

Du äter en middag med dina väninnor hemma hos en av dem. Ni har det riktigt trevligt! Maten var god, stämningen är hög av skratt och glädje. Men plötsligt börjar kak- och chokladutdelningen. Du spänner dig lite eftersom dina väninnor inte delar samma hälsolivsstil som du gör. "Åh nej, värdinnan går runt och serverar! Det betyder att jag aktivt måste tacka nej, i stället för att diskret undvika". Du som hade hoppats att du lite försynt kunde smaska på de där nötterna som ligger orörda i en skål. Alla tar och smakar av de olika kakorna som värdinnan delar ut, hon verkar ha bakat dem själv. "Det känns oerhört genant, ja rentav otacksamt att tacka nej nu när hon ansträngt sig" tänker du. De andra som redan fått sin andel, ger tummen upp och ljudliga mmm-ljud medan de mumsar på. Nu står hon framför dig. Du hör knappt vad hon säger, men sätter upp handen lite snällt, ler och säger bestämt "nej tack, jag står över". "Du måste bara smaka den här", hör du din vän säga. "Nej det är bra tack, jag är fortfarande mätt från maten som var alldeles för god!" säger du och ler ännu större för att få henne och frestelsen att vika hädan. Men hon insisterar och nu kollar alla på dig. Några känner du visst inte så bra, de är mer vänner till dina vänner. Så vad ska de tänka om dig om du bråkar så här om en kaka? Men du försöker ännu en gång: "Nej tack jag lovar, de ser jättegoda ut, men jag är både mätt plus att jag märker att när jag undviker att äta vete mår jag mycket bättre". "Men du kan väl bara smaka, ett litet undantag borde inte göra något" säger värdinnan nu med ett litet leende som visar att hon är lite besviken.

Vad gör du?

De här exemplen är inte för att läxa upp oss moraliskt hur vi skulle eller inte skulle göra. Slutet utlämnade jag för dig att fylla i.

Poängen är att vi ofta hamnar i situationer som kräver att vi visar självbehärskning. Det må vara små saker i livet (eller större saker som trohet, rökning, vredesutbrott..), men det visar ändå på att vi behöver jobba på något.

En liten stund av att känna sig som en i gänget eller för att känna tillfredställelsen av godsaken går över lika snabbt som din infann sig. Och att behöva ångra eller känna kval är oftast jobbigare än att stå emot "frestelsen".

Vi är vår egen boss över vår egen hälsa!

Ingen annan kan ta våra beslut ifrån oss, det ansvaret ligger alltid på oss själva.

För risken är att man hamnar i en nedåtgående spiral där man "unnar" sig allt fler och fler gånger och sen är ens sätt att leva tillbaka i gamla hjulspår. Och varför? Därför att andra bjuder och man inte kan säga "nej tack"? * Så var det i alla fall för mig...

Så varför inte ha som mål att arbeta med självbehärskning under året?

Det kommer gå mycket längre än att sätta upp tomma löften om träning och socker... Är självbehärskningen inte tränad kommer det andra att fallera.

Det är en gåva att ha en någorlunda bra självbehärskning (ibland funkar den bättre och ibland sämre) men se den som en dyrbar gåva - din självbehärskning.

En del av våra vänner frågar oss "Fuskar ni aldrig?" Men varför skulle vi göra det jämt och ständigt?

Är känslan av tillfällig tillfredsställelse bättre än känslan att må bra och ha välfungerande kroppar?

Men absolut händer det att vi äter något vår kropp hade mått bättre utan. Det är bara det att det verkligen måste vara värt det!

Som för två veckor sedan, vi hade varit och förnyat vårt visum i grannlandet och befann oss nu i största staden i landet. Det var varmt och snart skulle vi ta oss till bussterminalen för en nattbuss tillbaka till vårt nya hem. Vi hittade en riktig restaurangpärla som vi blev riktigt förtjust i, högkvalitativ mat helt hemmalagad med lokala delikatesser, mycket var dessutom ekologiskt. Riktigt gott var det, och hälsosamt. Vi läste att deras hemmagjorda italienska glassar var höjdpunkten efter ett besök där. Ja jag bestämde mig för att prova en kula. I taxin på väg till bussterminalen började smakupplevelsen. Jag lovar det var den godaste glass jag någonsin ätit! Mina ögon fylldes av tårar. Det var så värt varenda litet mjölkprotein och socker.... Jag skäms inte, det var mitt beslut! Ingen pressade mig till att smaka. När jag unnar mig något så vill jag inte ha skamkänsla efteråt. Och nu har jag något att se fram emot. Finns ingen anledning att äta halvdålig köpt glass (hemmalagad, kokos-, avokado- eller cashewglass äter jag mer än gärna) när jag vet att jag kan få äta så god glass igen om ett halvår. Då har jag det att se fram emot.

Så att "fuska" får aldrig vara för att andra försöker truga. De menar säkert väl (eller så gör de det för att döva sitt egna dåliga samvete, de vet hur de också borde äta egentligen), men de har ingen aning om vad som är ditt bästa. Dessutom bidrar det till stor förvirring om du ena dagen äter en kaka och nästa inte – din omgivning vet liksom inte vilka dagar du äter allt / fuskar, är "allergisk" eller vilka dagar du är på "diet".

Konsekvens är AO för att ett hälsosamt liv ska kunna bli framgångsrikt.

Jag har ett motto: Jag måste alltid kunna se mina vänner i ögonen när de ska bjuda hem mig på mat och frågar om det är något jag inte kan äta. Ska de göra en ansträngning med att baka mjölk- och glutenfritt åt mig måste jag också leva så och inte dagen efter smygäta kakor. Då är deras ansträngning helt för ingenting! Man kommer långt med ärlighet och... just det, självbehärskning! Och resultatet är bättre än vad jag trodde!

Förslag på vad du kan säga vid nästa jobbfika, eller annan situation då du kanske utsätts för "grupptryck" med nya bekantskaper:

(öva detta hemma och förbered dig för olika situationer som kan uppstå!):

- Säg bestämt men mycket snällt "Nej tack"! Och ta bort blicken från det som erbjuds. Antingen kolla in i den som serveras ögon och le eller vända dig till den som är bredvid och fortsätta eller börja samtala om något.
- Om personen som bjuder insisterar. Säg bara "nej tack, det är bra" och fortsätt le. Jag förstår inte ärligt varför folk trugar så?# Men varför göra en stor sak av det - säg bara nej. Kom inte med en lång förklaring och berätta om hela din hälsoresa – det är oftast inte så intressant för personen ifråga och blir mer till ett irritationsmoment.
- Om någon frågar varför du inte vill ha, så är det självklart att du svarar på frågan. "jag är allergisk mot vete" / "jag äter inte vete" / "Jag försöker dra ner på socker" / "Jag är mätt" / "jag är inte så förtjust i sötsaker" Eller vad som passar in på din situation. Men låt det vara kort och koncist. Och kom ihåg att alltid le.
- Vänta med den långa förklaringen om din hälsoupptäckt förrän du vet att de verkligen är uppriktigt intresserade och inte bara är ute för att diskutera. Det är inte värt att diskutera med diskussionslystna besserwizzers, det bara fördärvar ens goda humör. Tänk på att alla har ett val, du har gjort ditt och de sitt. Det viktigaste är att vi alla är nöjda med det valet vi gjort! 

Genom att följa de här förslagen är du en sann inspiration. Inte bara genom att leva hälsosamt utan genom att visa självbehärskning och stå upp för dig själv. Det kommer du ha mycket nytta av i många andra sammanhang i livet. Dessutom har du hjälpt till med sticka hål på "Fika-Myten":

Det går faktiskt lika bra att vara social utan en kaffe och bulle! 

(Eller i alla fall bullen ;-) )

Ett sätt att förhindra att frestelsen blir för stor är faktiskt att planera i förväg. Ta med ditt hälsosamma fika till nästa tillfälle. Och ta med så det räcker för många fler än bara dig själv. Det brukar vara riktigt uppskattat när någon har med sig något hälsosamt som omväxling. Än så länge har jag aldrig lyckats ha någonting kvar att ta med mig tillbaka hem. Men ibland hinns det inte med att förbereda något och då kan frukt eller nötter rädda dig att behålla självbehärskningen.

Vad gör man om dina vänner nästa gång köper en torr och fjuttig glutenfri kaka, full med härdade fetter, konserveringsmedel och socker, för din skull? Oerhört omtänksamt av dem, men du känner ändå att du hellre är utan – den är inte värd att ätas. Det är ett dilemma jag tyvärr inte har löst!! Kanske har du några tips till mig och oss andra?

Hur gör du när du erbjuds något du vet inte är bra för dig? Vad har du för taktik? Vad är självbehärskning för dig? Hur gör du för att bryta fikanormen?

Lycka till med dina mål under året!

Håll mig uppdaterad hur det går för er.

All kärlek till er

Amanda M

*Det kan hända någon gång att viktigare saker i ens liv står på spel och man för fridens skulle "måste" äta det där som är mindre bra för oss. Det har hänt oss. Men då försöker vi tänka på att vi har gott samvete, för om vi hade gått in i en diskussion hade det varit nästan mer ohälsosamt! Om du mår dåligt över att du har fått kompromissa, försök tänka likadant: " Det var för fridens skull!"

# Det är faktiskt allvarlig sak att försöka tvinga på saker de inte vill ha. Det kan vara så att de har en svår allergi eller att de faktiskt är beroende. Sockerberoende är allt mer vanligt och många kämpar med det. Tyvärr är det inte lika uppmärksammat som alkoholism men kan vara en lika stor kamp att stå emot. Kanske ibland värre - för "fika" finns var man än vänder sig, i alla sammanhang. Och man anses nästan konstigare som undviker kakor än om man tackar nej till öl/vin. Dessutom är sockerberoende ofta underliggande hos många med problem med alkoholen (eller viceversa). Så jag ber er - sluta TRUGA på folk saker de inte vill ha!